My only sunshine 2004
Skulpturistallation Mått:ca 2×2,5×2,5 m hög
Material: gips, vax, tyg, säng, träd, ugglebulvan, elektronik ljud mm.
Läs mer
My only sunshine” är gjort år 2004, ursprungligen för Alma Lövs konstmuseum i Östra Ämtervik i Värmland. Jag hade blivit inbjuden att inta en av paviljongerna där(Finlandspaviljongen), alltså ett litet vackert hus på landet bland en massa träd. Rummet kändes fint att lägga en kropp i. Lite som ett sanatorium. Med stillheten där i skogen eller dungen och ljuset som silades mellan träden in genom fönstren. Besökaren var ofta ensam i paviljongen.
Jag började gjuta av en person liggandes i en säng. Jag lade ett tunt lager gips på henne, sedan färg och vax, hon har ögon av plast och hår av mig. Jag faschinerades över trattbröstet hos modellen. En ovanlighet i ett landskap. Det kanske inte syns så tydligt, men det var en väg in, och jag tänkte direkt att någon liten skulle ligga där, i hjärtetrakten.
På och kring hennes kropp är olika små figurer. De är gjorda av riktiga djurdelar samt alla möjliga olika material som jag fogat samman. Jag omger mig med olika material som jag intresserar mig (som tex. skelettdelar som jag länge samlat på), de är som pusselbitar. Någon gång på vägen ser jag vad/vem vad det håller på att bli och jag måste ofta se mig runt efter bitar som fattas. Då jag gör figurer är det ofta någongång i processen de väcks till återvunnet liv och säger mig något om vem dom är och hur det känns, då hjälper jag dem att förstärka det uttrycket. Här kanske det visar sig i tex en min, eller en fryst sysselsättning, medan de i animationerna rör sig och låter.
Apan på nattduksbordet är gjord av vax, hår och tyg och spelar positiv. Melodin som långsamt klingar ur den motordrivna speldosan är samma som titeln på verket.
Ugglans röst hörs väldigt lågt. Det är min egen röst som säger ho-ho med olika betoning.
Det är svårt att sätta ord på vad verket vill säga, då det snarare tillkommit känslomässigt och intuitivt än ur en idé som går stt förklara med ord, men något om hur jag själv ser det kan vara: Ett Tillstånd, antagligen är hon sjuk på något sätt. Mittemellan. Dröm och verklighet kanske.
De små. Är som Varsel. Vakar över henne.Vaktar henne.Vill henne. Lever på henne, av henne, de spelar för henne de är där. Hon är ensam och tillsammans, utsatt och omhändertagen samtidigt. Varifrån de kommer vet jag inte. Både inifrån henne och utifrån sökt sig fram. Hon är kanske nästan död nedbrytningen av kroppen närmar sig. Närvaro. Det är som det är. Bara att vänta och se.
”My only sunshine” har efter Alma Löv visats på Lars Bohman Gallery år 2005, Bonniers konsthall 2006 samt Stenasalen i Göteborg 2008.
Verket ägs av Maria Bonnier-Dahlins stiftelse.